Flera kvällar har jag haft världens entusiasm för morgondagen, massa saker ska göras och jag SKA minsann göra dom. Och jag ser nästan fram emot att göra dom... Varje morgon när jag vaknar har entusiasmen ebbat ut lite, jag masar mig till jobb och när jag väl kommer hem har jag absolut INGEN entusiasm eller energi kvar att göra sakerna som jag egentligen skulle ha gjort... Men idag har jag faktiskt varit ute med soporna iaf, alltid nåt..

Jag vill ha en pausknapp på livet.. Tankar springer omkring i min hjärna men jag känner inte att jag har tid att ta itu med dom..  Det tar för mycket tid att tänka, och det finns så mycket annat som måste göras som prioriteras.. Och varför har livet ingen handbok? Jag vill att nån ska komma fram till mig och säga: Caroline, det här är vad du ska göra! Och allt kommer gå jättebra, så bara gör det här så löser allt sig!