Igår kom Philip hem. Jag spenderade ungefär halva dagen med att längtansfullt stirra ut genom fönstret för att se honom komma hem. Detta varvat med läsning i soffan. Tillslut såg jag honom! Jag kastade på mig skor, sprang ner för trappan, ut genom porten och kastade mig om halsen på honom! Och sen kramade jag honom i en evighet! <3 Han har bara varit borta en vecka men det har känns som hur länge som helst! Det är skönt att ha honom hemma igen.

Idag när jag tittade på honom där han sprang och värmde upp på handbollen, tänkte jag bara: Shit, vad jag är lycklig! Det kändes helt overkligt att jag är tillsammans med Philip, Världens underbaraste kille. Att Han älskar mig lika mycket som jag älskar honom. HELT OVERKLIGT! Men det är sant! <3